servicegruppen

                                                              Onsdagen den 27/4

Vi bestämde oss för att vara teoretiska idag och börja skriva i lathunden eftersom att vi vill ha den gjord så fort som möjligt eftersom det är så mycket annat att tänka på just nu och mycket som behöver göras. Imorgon fortsätter vi och ska förhoppningsvis bestämma ett datum för föreläsningen och börja planera powerpointen.

/ Resmije & Jasmine

Onsdagen den 13/14

Idag så träffades vi på skolan kl 09.00 för ett möte med klassen. Eftersom vi anser att vi uppdaterar bra i bloggen så började vi istället att skriva på våran skriftliga rapport som vi ska ha när vi redovisa och vi började diskutera hur vi ska göra våran presentation i slutet av kursen.  Det var bara Carolin och Jasmine idag. Resmije låg hemma och var sjuk.

När vi var på väg till bussen lade vi märke till att en lastbilschaufför som körde förbi stirrade och plötsligt började skratta, skrattade han åt Carolin som satt i rullstol? Ja det var någonting vi tyckte var märkligt att någon skulle få för sig att göra. När vi skulle ta bussen var det en ung utländsk kille som bad oss att gå före i kön in i bussen, då vi hörde att busschauffören frågade artigt han också om han kunde hjälpa till genom att ta ner rampen, men det tyckte vi inte var nödvändigt.
Men just den där lilla "uppoffringen" kan betyda så mycket och göra mycket killnad som vi tyckte var viktigt att ta upp. Detta visar också hur mycket servicen kan variera från människa till människa. 





Väl på bussen märkte vi inte alls av lika många blickar som under våra tidigare bussturer.
När vi skulle gå av bussen så gick det inte att sänka bussen och vi märkte att det var omöjligt att få ut rullstolen på det sättet, så det busschafören fick göra var helt enkelt att fälla ut rampen framme i bussen och det gick hur smidigt som helst men kändes lite märkligt tyckte jag (Carolin).

När vi var på väg till Restaurangen som vi bestämde skulle vara Café le fil du rasior (Mollbergs) så var det folk som kollade frågande på mig och som antagligen undrade vad hon hade gjort för det syntes ju inte på mig vad som var fel, det är roligt att se hur man sätter igång hjärnan på människor. 
När vi anlände till restaurangen såg vi ett problem direkt, ingen ramp, så Jasmine fick gå in och fråga om det gick att lösa trots att hennes vän var rullstolsbunden så personalen, två män erbjöd sig att bära mig uppför trapporna  och det var knappt att man kom in igen dörren för det blev så trångt med en man på var sin sida om rullstolen, det tyckte jag var lite jobbigt och känslan av att vara till besvär kunde man inte undgå.
Det var en mycket jobbig känsla när det var någon som bar upp en då man är van vid att gå hur bra som helst och sen var det lite ostabilt för personalen var olika långa så den ena sidan var längre ner än den andra.  Det var faktiskt lite spännande.

Servicen ansåg vi var på en mycket bra nivå redan från början, vi blev hänvisades till ett bord som var lätt att komma åt. Vi beställde in varsin dagens lunch, det vi blev lite förvånade över var att det inte var något salladsbord och självservice, vilket man är van vid på lunchrestauranger, men istället överraskades vi med varsin skål soppa med bröd före maten vilket vi tyckte var väldigt trevligt.









Vi bestämde att Carolin skulle prova hur det var att gå på toaletten på egen hand.
Det var inga problem att ta sig ut ur matsalen men när jag skulle komma ut genom en dörr så var där en tröskel i vägen så jag fick vända på mig och ta lite sats, man märker att det inte är så lätt. 
När det var dags att gå så erbjöd personalen att bära ner mig igen för trapporna.
Det vi borde gjort innan är att ha en förberedd historia att berätta. Det var jätte obehagligt när dem bar ut mig genom dörren för det var lite ostabilt.  Men allt gick bra ingen skada skedd.

På vägen hem på bussen så var det väldigt mycket äldre på bussen som tittade väldigt mycket på mig, dem hade nog aldrig sett någon ungdom i rullstol innan. Vi åkte direkt till medelpunkten och lämnade tillbaka rullstolen och tackade för lånet.



Nu återstår vår slutsats som vi ska sammanställa utifrån vårt resultat som vi kan sammanfatta från våra upplevelser.
Vår nästa utmaning är att få vår föreläsning i verk.

// Carolin & Jasmine

Torsdagen den 7/4 2011

Idag började vi med att Resmije och Jasmine möttes på skolan 11.15 för att hämta rullstolen, och sedan åkte vi buss till stan för att möta Carolin.
  Jag (Resmije) som satt i rullstol idag kände hur folk stirrade på mig på bussen och det var en obehaglig känsla. Det är hemskt att säga att det kändes pinsamt, men det var vad jag kände. Sedan mötte vi Carolin på stan. Vi upprepade en liten runda på stan för att se reaktioner, och det var likadant, folk stirrade och såg fundersamma ut, en obehaglig känsla även där.

        

På väg till restaurangen gick vi förbi ett Café där en ställning hade trillat ut över trottoaren så det var omöjligt att komma förbi med rullstolen. Medan vi var på väg till att passera detta hinder såg vi hur folk nonchalant klev över istället för att resa det upp. Detta tyckte vi visar hur lite service och respekt människor har i sig egentligen, så det var Carolin som fick resa den upp för att vi skulle kunna komma förbi.

  



    

Vi kom till restaurangen och det tog lång tid innan vi fick vår service. Alla bord var svåråtkomliga så vi blev hänvisade vid ett bord vid dörren där vi kunde komma till med rullstolen. När jag skulle serva mig själv från salladsbordet blev jag påmind om vilka gränser jag hade och kunde omöjligt plocka åt mig själv.

       



   
    Vi förstod inte hur detta skulle mätta våra magar?
                           

 

Anledning till att vi inte skriver ut restaurangens namn är för att vi inte vill peka ut någon person eller någon restaurang då vi blev besvikna på både mat och lokal jämfört med förra veckan då allt var på topp på Swea!
/Jasmine, Resmije & Carolin