servicegruppen

                                                               Onsdagen den 11/5-11

Idag började vi dagen med att mötas på skolan och skriva färdigt lathunden och fortsätta på power pointen. Vid lunch åkte vi till Västergård för att intervjua Annie Kaljo (Carolins mormor) som har rullator på grund av höftproblem. Efter intervjun åkte vi tillbaka till skolan för att skriva in det i lathunden och i power pointen.

Imorgon ska vi komma till skolan för att göra det som inte är klart.

// Carolin & Resmije

                                                              Onsdagen den 27/4

Vi bestämde oss för att vara teoretiska idag och börja skriva i lathunden eftersom att vi vill ha den gjord så fort som möjligt eftersom det är så mycket annat att tänka på just nu och mycket som behöver göras. Imorgon fortsätter vi och ska förhoppningsvis bestämma ett datum för föreläsningen och börja planera powerpointen.

/ Resmije & Jasmine

Onsdagen den 13/14

Idag så träffades vi på skolan kl 09.00 för ett möte med klassen. Eftersom vi anser att vi uppdaterar bra i bloggen så började vi istället att skriva på våran skriftliga rapport som vi ska ha när vi redovisa och vi började diskutera hur vi ska göra våran presentation i slutet av kursen.  Det var bara Carolin och Jasmine idag. Resmije låg hemma och var sjuk.

När vi var på väg till bussen lade vi märke till att en lastbilschaufför som körde förbi stirrade och plötsligt började skratta, skrattade han åt Carolin som satt i rullstol? Ja det var någonting vi tyckte var märkligt att någon skulle få för sig att göra. När vi skulle ta bussen var det en ung utländsk kille som bad oss att gå före i kön in i bussen, då vi hörde att busschauffören frågade artigt han också om han kunde hjälpa till genom att ta ner rampen, men det tyckte vi inte var nödvändigt.
Men just den där lilla "uppoffringen" kan betyda så mycket och göra mycket killnad som vi tyckte var viktigt att ta upp. Detta visar också hur mycket servicen kan variera från människa till människa. 





Väl på bussen märkte vi inte alls av lika många blickar som under våra tidigare bussturer.
När vi skulle gå av bussen så gick det inte att sänka bussen och vi märkte att det var omöjligt att få ut rullstolen på det sättet, så det busschafören fick göra var helt enkelt att fälla ut rampen framme i bussen och det gick hur smidigt som helst men kändes lite märkligt tyckte jag (Carolin).

När vi var på väg till Restaurangen som vi bestämde skulle vara Café le fil du rasior (Mollbergs) så var det folk som kollade frågande på mig och som antagligen undrade vad hon hade gjort för det syntes ju inte på mig vad som var fel, det är roligt att se hur man sätter igång hjärnan på människor. 
När vi anlände till restaurangen såg vi ett problem direkt, ingen ramp, så Jasmine fick gå in och fråga om det gick att lösa trots att hennes vän var rullstolsbunden så personalen, två män erbjöd sig att bära mig uppför trapporna  och det var knappt att man kom in igen dörren för det blev så trångt med en man på var sin sida om rullstolen, det tyckte jag var lite jobbigt och känslan av att vara till besvär kunde man inte undgå.
Det var en mycket jobbig känsla när det var någon som bar upp en då man är van vid att gå hur bra som helst och sen var det lite ostabilt för personalen var olika långa så den ena sidan var längre ner än den andra.  Det var faktiskt lite spännande.

Servicen ansåg vi var på en mycket bra nivå redan från början, vi blev hänvisades till ett bord som var lätt att komma åt. Vi beställde in varsin dagens lunch, det vi blev lite förvånade över var att det inte var något salladsbord och självservice, vilket man är van vid på lunchrestauranger, men istället överraskades vi med varsin skål soppa med bröd före maten vilket vi tyckte var väldigt trevligt.









Vi bestämde att Carolin skulle prova hur det var att gå på toaletten på egen hand.
Det var inga problem att ta sig ut ur matsalen men när jag skulle komma ut genom en dörr så var där en tröskel i vägen så jag fick vända på mig och ta lite sats, man märker att det inte är så lätt. 
När det var dags att gå så erbjöd personalen att bära ner mig igen för trapporna.
Det vi borde gjort innan är att ha en förberedd historia att berätta. Det var jätte obehagligt när dem bar ut mig genom dörren för det var lite ostabilt.  Men allt gick bra ingen skada skedd.

På vägen hem på bussen så var det väldigt mycket äldre på bussen som tittade väldigt mycket på mig, dem hade nog aldrig sett någon ungdom i rullstol innan. Vi åkte direkt till medelpunkten och lämnade tillbaka rullstolen och tackade för lånet.



Nu återstår vår slutsats som vi ska sammanställa utifrån vårt resultat som vi kan sammanfatta från våra upplevelser.
Vår nästa utmaning är att få vår föreläsning i verk.

// Carolin & Jasmine

Torsdagen den 7/4 2011

Idag började vi med att Resmije och Jasmine möttes på skolan 11.15 för att hämta rullstolen, och sedan åkte vi buss till stan för att möta Carolin.
  Jag (Resmije) som satt i rullstol idag kände hur folk stirrade på mig på bussen och det var en obehaglig känsla. Det är hemskt att säga att det kändes pinsamt, men det var vad jag kände. Sedan mötte vi Carolin på stan. Vi upprepade en liten runda på stan för att se reaktioner, och det var likadant, folk stirrade och såg fundersamma ut, en obehaglig känsla även där.

        

På väg till restaurangen gick vi förbi ett Café där en ställning hade trillat ut över trottoaren så det var omöjligt att komma förbi med rullstolen. Medan vi var på väg till att passera detta hinder såg vi hur folk nonchalant klev över istället för att resa det upp. Detta tyckte vi visar hur lite service och respekt människor har i sig egentligen, så det var Carolin som fick resa den upp för att vi skulle kunna komma förbi.

  



    

Vi kom till restaurangen och det tog lång tid innan vi fick vår service. Alla bord var svåråtkomliga så vi blev hänvisade vid ett bord vid dörren där vi kunde komma till med rullstolen. När jag skulle serva mig själv från salladsbordet blev jag påmind om vilka gränser jag hade och kunde omöjligt plocka åt mig själv.

       



   
    Vi förstod inte hur detta skulle mätta våra magar?
                           

 

Anledning till att vi inte skriver ut restaurangens namn är för att vi inte vill peka ut någon person eller någon restaurang då vi blev besvikna på både mat och lokal jämfört med förra veckan då allt var på topp på Swea!
/Jasmine, Resmije & Carolin

Äntligen vårt första praktiska utförande!

Vi träffades på medelpunkten kl 11.00 för att hämta rullstolen som vi skulle använda till dagens utförande.
 Jasmine var den första som slog sig ner i rullstolen eftersom det var hon som skulle vara vår funktionshindrade idag.
   Vi tog först bussen till stan, väl på bussen var det trevligt bemötande och han sänkte ner bussen till Jasmine och då sa han; ”vilka snälla kompisar du har som hjälper dig” vi hade våra olika åsikter om hur man kan uppfatta den meningen.  Det positiva var ju att som rullstolsbunden behövde du ju inte behöva vara orolig för att inte få någon plats att sitta.

Jag (Jasmine) som satt i rullstol lade snabbt märke till bemötandet från andra människor på bussen och deras blickar som var väldigt granskande, och man såg hur fundersamma och frågande vissa såg ut. Känslan som uppstod när man kände sig oerhört uttittad är ganska svår att beskriva men det var en jobbig känsla. När jag satt där och lös med att jag var funktionshindrad så slog det mig hur hjälplös man verkligen kan vara utan andra människor som finns där för en.

När vi tog en testrunda på stan för att se hur folk reagerade, och om dem reagerade. Vilket dem visade sig göra, man såg hur folk fastnade med blicken och ibland efter vi passerat vände vissa sig om. Varför? Är det verkligen så annorlunda och konstigt att se en ungdom vara rullstolsbunden? Det var verkligen intressant att se.

Efter ett tag märkte vi hur jobbigt det blev att köra runt och ta genvägar här och där så ett byte av chafför behövdes. (Jasmine och Carolin)




Jasmine och Resmije







Det är mycket som vi inte tänker på men som människa så vill man ju givetvis handla till sig själv men ganska snabbt märktes det hur svårt det var och absolut ingenting man skulle kunna klara själv. Det blir otroligt många gränser för en människa och vardagliga rutiner som skulle kunna bli stora projekt, utmaningar och inte minst problem.


Meningen var att vi skulle äta på Harrys för att se hur dem tog emot oss. Men vi granskade lunchmenyerna och så bestämde vi oss för Swea. Vi blev välbemötta av personalen då ägaren kom upp till land, oj vad trevligt tänkte vi att dem är så gästvänliga. Han erbjöd sig att hjälpa oss att få ner rullstolen och Jasmine för landgången så vi kunde komma in och äta. Då sa vi tack för hjälpen och då avslutade han med att han egentligen skulle gå ut och hämta posten sade han. Maten var god och servicen var mycket bra eftersom vi alla tre fick samma service och som rullstolsbunden glömde man nästan bort känslan av att vara funktionshindrad. När vi var mätta och belåtna erbjöds vi även hjälp upp från den branta landgången.







Även fast utbudet var stort kändes det som om det skulle varit mindre för mig om jag hade varit själv.





Mitt försök att äta gick mindre bra eftersom att jag inte riktigt kom ända fram till bordskanten för att rullstolen tog emot och jag inte kunde luta mig framåt, resultatet blev att även där blev man begränsad.






Otroligt nöjda med både service och mat


Till vår förvåning så var busschaffören mycket otrevlig när vi skulle kliva på för att återvända, han sänkte verken ner bussen när vi klev på eller när vi tryckte på den speciella knappen för just funktionshindrade som behöver hjälp ner från bussen.

 


Utan Carolin och Resmije som var vid min sida skulle dagen vara helt omöjlig




sammanfattningen av min syn som rullstolsbunden är att jag tror att man nog ganska lätt känner sig ivägen för andra och som om att människor inom service antingen ser dig som ett stort och jobbigt problem eller så lägger dem ner sin själ i att hjälpa till.

Sen får vi se vad vi får för resultat när vi är klara, nästa vecka är det Resmijes tur att prova på att ha gränser.

/Jasmine, Carolin, Resmije

Vi bestämde att vi skulle  träffas  på skolan kl 10.00 för att sedan kontakta HSO eftersom att han som skulle hålla föreläsningen kontaktade Jasmine i måndags och skulle återkomma en annan dag. Vi bestämde oss för att kontakta honom istället och se vad han hade för förslag.
Han sade att han ville samarbeta med en fd  kollega som han trodde kunde tillföra oss intressant fakta och berätta om erfarenheter eftersom hon själv är förälder till ett funktionshindrat barn och har arbetat på HSO.  Han skulle kontakta Jasmine senare under dagen när han fått tag på sin medarbetare och berättat vad dom kommit fram till. Vi pratade även om ett datum som föreläsningen skulle inträffa: Ev 2e Maj. Vi skulle även ge förslag om andra datum så som Tisdagen den 26 April på eftermiddagen eller måndagen  den 9 Maj på förmiddagen.

Vi har även lagt tid på att få en gemensam bild på oss alla 3 eftersom att tidigare försök att lägga in har misslyckats. 




 Jasmine Stezelow        Resmije Mustafa      Carolin Liljön

   Vi har även lagt förslag på de olika restauranger vi vill utföra vårt praktiska experiment
Exempel:
Harrys
Mollbergs
Swea
Papi

Klockan är nu 12.40 och vi ska besöka Medelpunkten för att berätta för Eva att vi kommer nästa vecka och lånar rullstolen.
/Jasmine Resmije Carolin



     Carolin och Resmije på väg mot Medelpunkten









Beviset på att vi nådde dagens mål Carolin och Jasmine








I väntrummet stod några intressanta föremål






Verkar vara en behaglig cykel det där

klockan 13.00

Idag har vi, efter många om och men fått tag på den organisation vi sökt, HSO. Det var svårt till en början och vi blev vidarekopplade till olika personer många gånger, slutade med att vi hamnade på Ängelholms sjukhus. Det vi fick göra var helt enkelt att börja om och kontakta kommunen så dem fick hjälpa oss vidare. Därefter kom vi äntligen rätt och vi fick lägga fram vårt förslag till Lars Gustavsson, Chef för HSO som verkade väldigt positiv till vår idé av projekt och ville gärna hjälpa oss och bad oss att återkomma under projektets gång om vi hade frågor och berätta resultat. Vi frågade honom om han kunde hänvisa till någon person som kunne tänka sig vara villig att hålla föreläsning för oss 3or om bemötandet mot funktionshindrade och även där hade han några förslag som ledde till att vi, om en eller två veckor kommer ha ett telefonmöte med en person som han trodde skulle passa till uppdraget.
 Det som står i fokus just nu är att vi ska ordna en föreläsning på skolan till oss blivande servicemänniskor. Planeringen är även att rullstolen som vi ska använda oss av ska vara ordnad genom att höra av oss till Eva på Medelpunkten så vi har det ur vägen.

Idag har vi till och med varit så duktiga att vi skrivit i tidsplanen för veckorna, hur vi ska komma vidare under arbetets gång fram till vecka 22.

Senare under eftermiddagen ska Jasmine ringa till Eva och se om det är möjligt för oss att låna rullstolen.

/ Jasmine, Carolin & Resmije


klockan 17.00

Jag ringde precis till Eva på Medelpunkten och lade fram vår projektidé och även Eva sa att det lät som ett spännande och intressant projekt och såg fram emot att se vårt resultat, därför så gick hon med på att låna ut en av deras rullstolar till oss tre tjejer.
 Jag berättade även för henne att vi skulle utföra detta 2-3 gånger och då lade hon fram ett förslag om att få vårt utförande gjort på en vecka istället för att det skulle ta 3 veckor. Vilket jag tyckte lät som både mer effektivt och praktiskt. Så den idén får vi prata mer om. Ser fram emot nästa veckas uppdrag. Tack för idag tjejer roligt att jobba med er!

/ Jasmine

Vi hade sedan tidigare kommit på vad vårt arbete skulle handla om. Det handlar om, i stora drag om service mot funktionshindrade i dagens samhälle.
Vårt mål är att få en syn på hur funktionhindrade uppfattar servicen mot dem.
    Vi vill ha svar på de frågor som vi har till organisationer för funktionhindrade och även frågor som vi ställt oss själva.

Idag har vi haft en nödvändig brainstorming som har fått alla våra tankar och idéer samlade. Vår nästa utmaning är att utveckla dessa.
I eftermiddags så hittat vi organisationer som vi ska kontakta under veckan och ska ställa frågor till. 
 Idag så har vi även startat denna blogg.


Resmije, Jasmine, Carolin